Det är inte lätt att vara en anhörig till en fd missbrukare.
Vi har i flera veckor gjort allt vi kan för att M ska få sova om nätterna, men det har ju inte gått så ? bra. Det har slutat med att han sover bort hela förmiddagarna istället. Jag blir knasig. Det finns det inget jag kan göra, inte ens läkaren på beroendemottagningen kan göra nå mer. Det är tal om inläggning för att stabilisera hans sömnproblem men det är inget som M är så sugen på. Det kan jag visserligen förstå men han måste ju fatta att jag inte orkar hur länge som helst.
Jag kommer nog inte kunna lägga ut detta men det är skönt att få skriva av sig lite.

Min alltid sovande älskade man.